Jag fordrar alltså en arbetsdag av normal längd, och jag kräver den utan att vädja till ditt hjärta, ty när det gäller penningsaker, får inte känslan råda. Du kan vara en mönstermedborgare, kanske medlem i föreningen för djurplågeriets avskaffande, du tillhör kanske t.o.m de frälsta, men det som du representerar gentemot mig, har inget hjärta i bröstet. Vad man tycker sig höra där, är mitt eget hjärtats slag. Jag kräver normalarbetsdagen, emedan jag liksom varje annan försäljare fordrar att få ut värdet av min vara. (Kapitalet - första boken, 1997, s. 201)
Detta lilla stycke betonar att exploateringen av arbetarna bör härledas från den kapitalistiska produktionsprocessen snarare än från någon sorts föreställning att kapitalisterna är elaka av naturen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar