A-kassan och alliansen

Debattartikel här.

Marknadsekonomi -> Frihet, framsteg och demokrati?

Den fria marknadsekonomin innebär frihet, framsteg och demokrati.

Att kapitalismen under vissa omständigheter kräver terror, tortyr och diktatur för att kunna upprätthålla höga och ökande vinster i näringslivet visar Naomi Klein i sin senaste bok. Att en oreglerad marknadsekonomi leder till frihet är nonsens, majoriteten tvingas att [löne]arbeta för att upprätthålla sina sociala och kulturella behov. Däremot är man som konsument relativt fri, man kan konsumera vad man vill förutsatt att man har monetära medel. Som konsument begränsas man av pengar, den som är fattig(are) är inte fri. Frågan är dock vilket marknadsekonomiskt system som innebär störst frihet. Den nordiska välfärdsmodellen reglerar förhållandet mellan konsument och försäljare och gynnar konsumenten eftersom hon har imperfekt information - hon har inte perfekt koll på varumarknaden, detaljerad teknisk information. Försäljaren har också en större kunskap än konsumenten, vilket gör att lagen omfördelar maktförhållanden. Utan regleringar av konsumtionstransaktionen skulle den vanliga människan vara sämre off och ha mindre frihet och makt. Hyfsad arbetsrätt, medbestämmande i näringslivet, föräldraförsäkring, barnbidrag, offentlig service efter behov gör att den enskilda har större frihet, möjlighet att "klättra på karriärstegen", fler valmöjligheter och större makt över sitt liv. Den avreglerade ekonomin å andra sidan ger en liten samhällsklass frihet att bestämma över majoriteten av befolkningen.

Samtidigt finns det stora nackdelar med de båda marknadsekonomiska modellerna. Speciellt hämmar de ekonomins funktionssätt. Samtidigt som vissa jobbar häcken av sig går arbetsföra arbetslösa och vill arbeta. Massarbetslöshet skapas för att upprätthålla vinsterna i näringslivet. Alla produktionsmedel används inte heller då det inte är privatekonomiskt lönsamt (även om det är samhällsekonomisk motiverat). Mat och andra produkter som skulle kunnas brukas används inte då kapitalisterna strävar efter att maximera vinster än anpassa sig efter konsumenter (senkapitalismen domineras snarare av monopolkapitalism än konkurenskapitalism). Stora summor som läggs också på reklam och försäljning kan inte i allmän mening anses som tillfredsställa några behov (däremot uppfyller de borgarklassens behov av att avsätta produkter och maximera vinster) och är därmed irratonellt.. Världskapitalismen kräver också imperialistiska krig i periferin för att kontrollera naturresurser och skapa avsättningsmarknader, vilket måste ses som oekonomiskt i ett globalt socialt perspektiv.