Arbetarna är det som kämpar, demonstrerar och är förkämpar för något högre? Knappast. (Löne)arbeatrna måste arbeta för att få in pengar för att få arbetarfamiljen att överleva. Eller för min del för att singelhushållet ska gå runt (som behovsanställd).
Vem har tid och ork att kämpa för något högre en ens egen trygghet och levnadsstandard som behovsanställd? Jo, det e klart, är man fackligt avlönad eller har på annat sätt en priviligerad position har man råd och möjlighet att kämpa.
Men det är annan sak att ha personliga kontakter med arbetsköparen och samtidigt ha en bra kontakt med dem. Man tycker att ledningen i småföretaget är juste, det är mer de objektiva (kapitalistiska) lagarna som styr. Och är det inte staten som upphandlare som är den riktiga boven i dramat. Staten fiskar efter små utgifter snarare än att de försöker maximera välbefinnandet för arbetare och brukare. Framförallt saknas visionen hos staten den ska vara en bra köpare av privata välfärdstjänster. Att kräva kollektivavtal som upphandlare är bra, men mycket långt ifrån tillräckligt!
