Göran Greider skriver i Arbetarklassens återkomst om den framtidstro som härskade under efterkrigstiden. Då låg en bred samhällsvetenskap som grund för samhällets utformning. Men under mitten på 70-talet hände nåt. De borgeliga ekonomerna fick mer makt och inflytande i samhällsdebatten (efter att tidigare endast kritiserat den offentliga sektorns storlek och dess negativa effekter på tillväxten). Disskusionerna om olika sociala tillstånd kom att steg för steg ersättas med en mer instrumentell syn på samhället - den sociala framtidstanken ersattes således med en mer teknisk framstegstanke.
Jag väljer att likt Greider (s.224) ta upp exemplet färdtjänst. Idag är prissättningen av färtjänst reglerad på så sätt att färdtjänstresor är billigare för konsumenten än det priset en fri marknad skulle ge upphov till. Detta eftersom folket genom politiken har beslutat att även svaga i samhället ska ha rättighet till bra transporter till en rimlig kostnad. En neoklassisk ekonom skulle däremot föredra en marknadsprissättning av tjänsten. Reglerade priser ger upphov till överkonsumtion av tjänsten, vilket försämrar allokeringseffektiviteten av färdtjänster, vilket är negativt (enligt den neoklassiske ekonomen).
2 kommentarer:
Intressant är också att man tidigare hade en bredare syn på samhällsutveckling. Det verkar således som om att man således hade en mer pluralistisk syn på ekonomin. En post-autistisk syn på ekonomi..!?
Lite som Lönnroth. Han vill ju också slå ihop alla samhällsvetenskaper till en. Allt han tycker kanske inte är helt fel:)
Skicka en kommentar