Ohållbara argument bakom utförsäljningen av Nordea

Nye finansmarknadsminister Peter Norman vill sälja delar av sitt innehav i Nordea. Man kan har åsikter om lämpligheten av att sälja ut innehavet och hur man gör det. Det senare har finansanalytikern Peter Malmkvist åsikter om (se en bit in på sändningen). Han kritiserat utförsäljningen (bl.a. att det görs till underpris). Men detta ska jag inte behandla här, utan snarare hur utförsäljningen motiveras.

Ett starkt argument som förs fram är att vi behöver betala av på statsskulden för att stå redo nästa gång ekonomin krisar. Är statsskulden ett problem? Här är en jämförelse mellan högt utvecklade OECD länders bruttoskuld.














Källa: OECD. Japans siffror från 2008.

Sverige är gröna stapeln i diagrammet och vi kan lätt se att Sverige är ett av länderna med minst bruttoskuld. (Klicka på bilden så blir den skarpare och mer läsbar).

Bruttoskulden används oftast vid jämförelser mellan länder. Det betyder att man enbart kollar på skuldsidan, men inte vilka förmögenheter ett land har. Det är som att säga att en person är fattig eftersom han har ett banklån på en halv miljon. Den personen kan ha lånat till ett hus som är värd en halv miljon. Men personen kan också ha lånat till en bostad som är värd 4 miljoner. I det ena fallet har han en nettoförmögenhet som är noll och i det andra fallet en förmögenhet på 3,5 miljoner.

Det är således rimligt att kolla både på tillgångar och skulder. Det är så att staten betalar ränta på statsskulden. Men staten får också ränteintäkter på sina tillgångar. Ett exempel på en sorts ränteintäkt är avkastningen på statligt ägda företag. Skillnaderna mellan tillgångarna och skulderna kallas Nettostatsskuld.

Hur stor är då nettostatsskulden i Sverige?

Bruttoskatteskuld -1320 miljarder kronor (se här s. 7)
Nettoförmögenhet 1 272 miljarder kronor (se här s. 7)

Detta ger en nettoskatteskuld på 48 miljarder kronor eller 1,5 % av BNP.

Vi kan nu se att Sverige internationellt har en mycket låg statsskuld(brutto). Tar man också hänsyn till ränteinkomsterna från statens tillgångar är alltså nettoskulden nästan noll.

Det är lätt att hålla med Norman om att bruttoskulden blir mindre då man säljer Nordea. Samtidigt minskar inte nettoskatteskulden eftersom staten förlorar intäkter från Nordeas utdelningar många år framöver.

Det kan säkert finnas bra argument för att sälja Nordea. Men att betala av på statsskulden hör inte dit.

Ett fläskberg utan lutning

Sverige står inför en ålderchock nu när fläskberget blir större och större. Nu när 40-talisterna går i pension måste allt färre i arbetsför ålder finansiera allt fler äldre kanske du har hört i debatten. Vi måste arbeta längre (höjd pensionsålder), öka antalet arbetade timmar i ekonomin (bl.a. ökad arbetstid) och effektivisera genomströmningen av studenter i utbildningssystemen. Detta undersöker ekonom-historikern Daniel Ankarloo i sin nya bok Välfärdsmyter.

Författaren kritiserar SKL:s Långtidsutredning som belyser problemet att vi kommer ha en större andel pensionärer i framtiden. Deras pensioner och välfärd ska nämligen finansieras av allt färre i arbetsför ålder.

SKL har där räknat försörjningsbördan som antalet i arbetsför ålder delat med antalet äldre. Detta är ett ologiskt mått eftersom vi lever i en penningaekonomi där dagens arbetande betalar dagens pensionärers pensioner i pengar.

Vidare belyser Ankarloo samhällsekonomins utveckling sen 1990. Idag är vi färre som arbetar och de som arbetar arbetar mindre i genomsnitt. Trots det så har vi minskat vår statsskuld enormt (idag är nettosstatsskulden noll!) och sänkt vår skattekvot rejält.

En invändning från den kritiske läsaren kanske har är att man skurit ner en hel del i äldrevården, sänkt pensioner och dylikt. Detta bemöter författaren med att det ryms i de minskningar av skatten och avbetalningar på statsskulden som gjorts de senaste 20 åren.

Slutsatsen är att han inte hittar någon indikation på att finansieringsproblemet skulle vara ett verkligt problem. Våra barn (den framtida arbetande befolkningen) betalar inte för dagens påstått stora offentliga utgifter. Vi betalar idag de äldres välfärd och pensioner. Dessutom betalar vi av en statsskuld (som inte finns) och sänker skatteintäkterna.

Vi har således råd att betala dagens och framtidens välfärd, pensioner och äldrevård. Istället frågar sig författaren om vi verkligen råd att låta människor brytas ned i ofrivillig arbetslöshet?

Alternativt mått på utveckling i ny FN-rapport

När tillväxt diskuteras utgår man schablonmässigt utifrån BNP-begreppet. Med BNP menas den totala produktionen av varor i ett område (oftast nation). Begreppet har flera kritiker och man kan lätt hitta argument emot begreppet:

1) Underregistrering, tex av svart sektor. Den informella sektorn i utvecklingsländer, och i Sverige förr, innebär underskattning.
2) Improduktiva aktiviteter ingår, tex militär, återförsäljning och finans.
3) Värdering av offentliga tjänster underskattas. Missgynnar länder med stora välfärdssektorer utan privat produktion.
4) Tar ej hänsyn till miljömässig hållbarhet.
5) Obetalt hemarbete ingår ej
6) Tar ej hänsyn till fördelning av välståndet

I FN:s Human development report 2010, en rapport om "mänsklig utveckling", som utkommer varje år sedan 1990 väger de in alternativa mått. Deras grundmått är Human develop index (HDI) som beräknas såhär:

• A long and healthy life: Life expectancy at birth
• Access to knowledge: Mean years of schooling and Expected years of schooling
• A decent standard of living: GNI per capita (PPP US$) (i princip BNP/individ)
  

3:e punkten tar med BNP-begreppet i sitt HDI-begrepp. De inför också nya begrepp som HDI inklusive grad av jämliket och HDI inklusive grad av jämliket mellan könen. Detta gör att punkten 6 ovan kompenseras i de nya måtten.

De diskuterar även miljöförsöringen och hur man kan få in det. Men de belyser också risken att föra in för många variabler i HDI-begreppet.

Dessa är de mest "mänskligt utvecklade" länderna med hänsyn till jämlikhet:
1.Norge
2. Australien
3. Sverige
4.Nederländerna
5. Tyskland

Skandinavisk välfärdsstater (Sverige, Norge) klarar sig bra med detta måttet.

Om vi kollar på "mänskligt utvecklade" länderna med hänsyn till jämlikhet mellan könen får vi:
1.Nederländerna
2.Danmark
3.Sverige
4.Schweiz
5.Norge

I detta fall 3 st med skandinavisk modell(Danmark, Sverige, Norge) som placerar sig i toppen. De Skandinaviska välfärdsmodellerna är alltså i topp vad gäller "mänsklig utveckling" om vi antar FN:s alternativa definition.













Amarta Sen, en av upphovsmännen till HDI-begreppet.

Vanskligt med BNP-jämförelser

Nyhetssiten E24 rapporterar om vilka länder som har högst tillväxt. Att jämföra olika länder rakt av känns oseriöst utan att ta hänsyn till vilka länder man jämför. Utvecklade industriländer har naturligtvis svårt att växa lika snabbt som underutvecklade länder. Att t.ex. länder som Haiti och Irak har en ganska hög tillväxt är naturligt. De har ju haft olika sorters katastrofer. Den förra pga. naturkatastrofer, medans den andra är politiskt skapad i och med USA och västerländernas utplundring av deras naturresurser.

Dessutom är det tydligt att E24 intar ett finanskapitalsyn på länderna. Vart kan man förmera sitt kapital bäst? Hade de varit intresserad av att länderna skulle få en långsiktig och hållbar utveckling hade man kollat på längre perioder och huruvida tillväxten stannar i landet (turisminriktade underutvecklade länder behåller endast en liten del). Länder som Turkmenistan som enligt artikeln mest exporterar råvaror har svårt att få stabilitet i sin utveckling (svängande världsmarknadspriser). De kanske borde göra som t.ex. Qatar som investerar oljepengarna i forskning och utbildning och verkar för att nya, konkurrenskraftiga industrigrenar kan växa fram.