Marx motto var att vara kritisk mot allt. Jag ska här ta upp diverse problem som finns i en planekonomi. Det eftersom att de "anti-kapitalistiska" system som i störst omfattning har funnits har varit av den östeuropeiska eller den kinesiska modellen av planekonomi (det finns förövrigt exempelvis naturbefolkningar som har haft ett kommunistiskt produktionssätt och den jugoslaviska modellen av planhushållning). Kritiken bygger i stort på ett av Sten Ljunggrens inlägg i debatten om marknader och planekonomi (som alla socialister borde läsa för att få en uppfattning om planekonomins praktiska och teoretiska problem) i Röda Rummet.
Ett av Ljunggrens argument mot planekonomi är stelheten i en östeuropeisk typ av planekonomi. Där var de planerade momenten i en ekonomin organiserade i olika ministerier. Om t.ex. en cykel skulle produceras i en cykelfabrik så krävdes det färg. Färgen producerades i en annan fabrik som också låg under ett annat ministerium. För att kunna få tag på denna råvara så skulle cykelfabriken kunna ha haft en horisontell kontakt med färgfabriken, men i en östeuropeisk typ av planekonomi så var besluten tvugna att gå till toppen i hierarkin och sen ner till färgfabriken. Detta gör att riskerna för informationsspill ökar (dvs. att informationen förvrängs innan den kommer till färgfabriken) och att leveransen tar lång tid. Vidare nämner Ljunggren att produkter ofta skapas genom interaktioner dels mellan olika organistioner och dels mellan organisation och konsumenten (detta kallar man i företagsekonomi ofta samproduktion med konsumenten). Ljunggren tar även upp att privata planekonomier (storföretagen) ser annorlunda ut jämfört med en östeuropeisk planekonomi. Den största "privata planekonomin" har t.ex. enbart 500 000 lönearbetare, medan Sovjet hade 100 tals miljoner invånare (och således en mycket stor arbetskraft). Detta gör att t.ex. informationssvinnet blir mycket större i den östeuropeiska varianten av planekonomi och mer problematisk.
Vidare har många upptäkter skett genom planhushållning och planekonomi (som Sovjets framgångar i rymdindustrin och Kubas framgångar i läkemedelsforskning). Ljunggren menar att interaktionen mellan människor gör att nya kreativa lösningar sker - det sker inte under ett offentligt planekonomisystem. Vidare är det också ett problem att konsumenterna inte kan uttrycka sin efterfråga på en produktmarknad. Marknadsundersökningar och t.ex. direktdemokratisk planering kan iofs lösa endel av problemet men det kommer fortfarande vara problem att producera vad folk vill ha.
Nu är inte allt det här mina åsikter och jag skulle naturligtvis i god maoistisk anda kunna begå självkritik av vad jag skrivit. Men det gör jag kanske vid ett senare tillfälle (det finns mycket att kritisera Ljunggren marknadssocialistiska variant också).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar