maj 16, 2006

Vem är det som tjänar på det?

Råkade lyssna en sväng på Björn Afzelius. Hans Gånglåt Från Sörgården är grymt bra musikaliskt. Framför allt har låten ett bra och dagsaktuellt textinnehåll. Appropå att det är fult att kalla sig kommunist. Appropå att Öst föll. Appropå ökad konkurrens bland lönearbetare.
Vem är det som tjänar på det?

Gånglåt från Sörgården

Världen är inte längre sig lik,

lötsligt är allting helt upp och ner.

Vitt har blitt svart och rätt har blitt fel,

man känner sig alldeles förvirrad.

Vem är det som tjänar på det?

Nu är det slut på gamla begrepp,

nu är det slut på Lenin och Marx.

Nu är det fult att va kommunist,

och snart är det fult att va sosse.

Vem är det som tjänar på det?

Nu är vi alla broderfolk, både i öst och väst.

Sen kan vi annektera dom, bara dom blir liberala.

Och vem är det som tjänar på det?

Nu kan vi exportera allt, nu finns det inga hinder.

Så ge dom narkotika, AIDS och pornografi.

Hjulen ska snurra, vinsten ska upp;

Arbetskraft finns hur mycket som helst.

Får vi en invasion ifrån öst

så lär det bli slagsmål om jobben.

Och vem är det som tjänar på det?

Småningom får vi uppleva två olika sorters mänskor;

En grupp som lyder och en som ingen vill ha.

Hemma i Sverige är det dock lugnt,

här är vi som en enda familj.

Här är det slut på strejker och bråk,

för lönerna dom ligger stilla,

och skatten är lika för alla.

Och vem är det som tjänar på det?

maj 09, 2006

Rädda allmännyttan!

Skriv på!











Såhär vill vi inte ha det! Nej till marknadshyror och omvandlingar av hyresrätter till bostadsrätter! JA till kommunal bostadsförmedling och Socialism!

maj 08, 2006

Moderater, arbetsgivaravgifter och det anti-kommunistiska spöket

Moderaterna, det nya arbetarpartiet, vill att fler ska ha ett jobb att gå till. De värnar arbetslinjen. Visst, det är bra. Man tvivlar själv på t.ex. plusjobbsstrategin (som de facto tränger undan andra jobb i både offentlig och privat sektor) när man kan stärka den växande servicesektorn med ett par hundra tusen jobb i offentlig sektor (som det dessutom finns ett stort samhällsbehov av). Och JA det är ekonomiskt möjligt, och JA det är ett ideologiskt beslut. Vill man inte bygga ut offentlig sektor så ska man säga det och inte hyckla om att det inte går!

Jag är också positiv inställd till att styra ekonomin mot utökad serviceproduktion. Men vad vill då moderaterna? Jo, de vill ha fler restauranter, fler tvätterifirmor, fler pigor, fler frisersalonger etc. Känns det inte lite som en återgång till 1800-talets enkla varuproduktion (vara= produkt eller tjänst såld på en marknad)? Intressant är också att Moderater föredrar lågavlönade och stressiga jobb på en marknad än att stödja teknologiutveckling och framsteg. Alltså ett utökat klassamhälle med fler pigor snarare än högteknologisk och ekologisk hållbar utveckling. Dessa jobb som Moderaterna föreslår är också enligt Marx improduktiv konsumtion medan investeringar i teknologi och framtidsprodukter är produktiv konsumtion, dvs. konsumtion som (förhoppningsvis) kommer leda till framtida inkomster och varor som också är nyttiga för konsumenter och medborgare.

Problemet med Moderaternas ekonomiska syn är alltså inte bara slopandet av arbetsgivarvgifter utan vart de föreslår dem. Jag skulle personligen hellre se slopade arbetsgivaravgifter inom grön produktion, såsom förnyelsebara bränslen och återvinning, men även produktion och serviceproduktion som underlättar livet för "vanligt folk" (till skillnad från Moderaternas pigtjänster som sannolikt främst kommer konsumeras av överklassen). Sen måste man påpeka att de försök regeringen och samarbetspartierna med sänkt arbetsgivararvgift inte påverkat sysselsättning (dvs. "viljan att anställa") nämnvärt. Däremot verkar 6-timmars arbetsdag funka hyfsat bra. Exempelvis Toyota Center i Mölndal som införde det hela 2002. Men det finns tyvärr ett massivt motstånd från borgaralliansen och konservativa socialdemokrater.

Moderaterna är alltså det gamla vanliga ARBETSKÖPAR-partiet. För mer information om detta anti-kommunistiska spöke hänvisas till LO.

maj 04, 2006

Marx-citat 6

Då produktionsprocessen samtidigt är en process, där kapitalisten förbrukar arbetskraften, förvandlas arbetarens produkter inte endast till varor, utan också till kapital, till värden som utsuger den värdeskapande kraften, till existensmedel som köper människor, och till produktionsmedel som utnyttjar producenten. Arbetaren själv producerar därför ständigt den materiella rikedomen i form av kapital, en främmande makt som behärskar och exploaterar honom, och kapitalisten producerar ständigt arbetskraften i form av en subjektiv rikedomskälla, som alltid är skild från de medel, som är nödvändiga för att den ska kunna förverkligas i produkter, en abstrakt rikedomskälla, som endast existerar i arbetarens person - kort sagt: arbetaren som lönearbetare. Denna oavbrutna reproduktion, detta förevigande av arbetaren är den nödvändiga förutsättningen för kapitalistisk produktion. (Kapitalet - Första boken, Femte upplagan; s. 501-502)

Se även tidigare Marx-citat.