De senaste dagarna har jag sysselsatt mig genom att leta biljetter till In Flames och Sepulturas spelning i Stockholm. De ställen jag letat på är internetauktionssidan Tradera samt blocket.se. Skillnaden mellan de ställena är att på Blocket bestämmer säljaren priset och på Tradera får köparna bjuda över varandra (dvs. konkurrera) om priset. På Blocket sätts ett fast pris och först till kvarn eller köparens lämplighet (från säljarens perspektiv) bestämmer allokeringen. På Blocket kan alltså säljaren bestämma vem han säljer till. Icke-ekonomiska faktorer kan spela in, som t.ex. att säljaren kanske bara vill göra av sig med en produkt och vill att köparen ska få ett skäligt pris. På en marknad som Tradera KAN inte t.ex. etiska värderingar och altruism komma fram på samma sätt som på Blocket. Dock gör ett pristak på Tradera, som är valfritt att ha för säljaren, att altruism och etiska värderingar i viss mån kan tas hänsyn till.
En praktisk skillnad i pris mellan de olika siterna är att Tradera implicerar ett mycket högre pris och Blocket ett avsevärt lägre. Tradera är ett bra system (fri marknadsprissättning) för säljarna och Blocket är ett bra system (säljarna sätter fasta priser) för köparna, dvs. konsumenterna. Stämmer detta i resten av samhällsekonomin?
13 kommentarer:
Ibland finns det pristak men det finns bara i undantagsfall och i så fall ligger taket över marknadspriset och inte under (så det har väl i praktiken så stor betydelse).
Iofs är kanske det så konstigt att Tradera har högre priser än Blocket. Den som konkurrerar med andra tjänar aldrig på det utan det gör den motsatta parten.
Intressant är också att inte priserna konvergerar någorlunda mellan Tradera och Blocket. Priserna skiljer sig ofta med mer än 50 %. Arbritragemöjligheter finns det ju => Priserna på blocket borde ju ligga ganska nära priserna på tradera. Men det förutsätter ju att säljarna vill maximera sin egen inkomst. Kanske risken att inte bli av med sakerna de säljer kan göra att de lägger sig lägre än marknadspriset. Även skäliga priser och altruism kan spela in.
Nu har jag iofs bara kollat på ett fall så detta kan ju vara ett undantagsfall.
Jag är inte så säker på att utbudet minskar. Biljetterna fanns i en begränsad mängd (2000 biljetter såldes från början). Sedan säljer personer som inte kan gå på spelningen eller är ute efter arbritragevinsten biljetterna nu i andra hand. I detta fall vet jag inte om ökad kvantitet är entydigt positivt. Hur saker och ting fungerar i praktiken kan vara lite lurigt..
Marknadsprissättningen behöver inte alls vara bättre för köparen. Tänk om säljaren inte vill sälja till svarta, kvinnor, män eller kanske lundabor?
Och hur är det med de som säljer sin arbetskraft på arbetsmarknaden?
Niklas: Håller med dig till 110%!
Att marknadsprissättning inte behöver vara bra för köparen (dvs konsumenten) är väl lite vad jag visade i exemplet i blogposten.
Min argumentation är att konkurrens är dåligt för den som konkurrerar men bra för motsatt part. Ett är exempel du tar upp är lönesättning. Konkurrens leder till att arbetskraftens värde hamnar på lägsta möjliga kostnad för att reproducera arbetskraften (mat, hyra mm). Ibland tom lägre än så.
Hoppsan, jag menade ju faktiskt att just marknadsprissättning ibland kan vara sbra för köparen. Då diskrimineras enbart via betalningsvilja/möjlighet och inte andra köparkaraktäristika...
Det bästa vore väl om köparen varken diskriminerades efter betalningsvilja/möjlighet (klassdiskriminering) och diskrimininering pga. av andra faktorer (etnisk diskriminering mm)?
Men ibland kan diskriminering vara lämpligt för att återställa en "osynlig" diskriminering (t.ex. strukturell underordning av kvinnor)
I princip är det väl ett ganska bra sätt att den som betalar mest får köpa? Iaf om inkomstfördelningen är ganska jämn. Eller om möjligheterna att hamna högt eller lågt i inkomstfördelningen till stor del beror på medvetna val etc.
När det exempelvis gäller konsumtionsvaror i Sverige kan jag inte riktigt se ett klart bättre sätt att "välja" köpare. (Sen behöver det "interveneras" i marknaden ibland.)
Det känns som att du argumenterar för marknadsmekanismer i prisbildningen med en massa OM. Oftast så beror ojämlikheter i rikedom och inkomst på maktojämlikheter - endel äger och har på så sätt makt över företagen och folkflertalet får ut en del av sitt arbete i form av lön. Sen att ha marknadsprissättning befäster de ojämlikheter som uppkommer genom profiterande kapitalägare.
Men visst rent intuitivt så kan jag hålla med att vid en jämlik föredelning skulle i vissa fall marknader kunna allokera resurser. Men rent maxistiskt så kommer marknaden även då styra över folks liv (istället för att folk styr över sina egna liv).
Ja, för pristak brukar aldrig leda till andra negativa saker, som t es svarta marknader? Nej, inte alls. Situationen på bostadsmarknaden i Sthlm har helt andra orsaker givetvis.
Sen, är det ett ineffektivt system om man inte går efter betalningsvilja. Det kommer ju helt enkelt minska välfärden i samhället.
Men klart, kommunister tenderar ju att tycka att ett samhälle där individ A och Bfår 5 kronor om dagen, istället för ett samhälle där A får 30 och B får 20 kronor om dagen (baserat på deras produktivitet). Då kan jag förstå din utgångspunkt om pristak kontra marknadspris. Sedan gälle det ju då istället att maximera sin produktivitet på att lära känna rätt folk, istället för att jobba hårt. Det är vägen till framgång i ett samhälle som inte styrs av marknadsprinciper. Det är inget bra recept för att minska fattigdomen direkt...
Anonymous:
Du har nog läst för mycket av den neoklassiska ekonomiska religionen. Människor får inte betalt efter produktivitet, det är en befängd teoretisk konstruktion där man antar perfekt konkurrens. Vad individer får i lön beror på facklig kamp och löneutrymmet.
Ett system som utgår från betalningsvilja eller snarare efter hur betalningsförmåga är inte bättre än något annat. Och nej jag köper inte det neoklassiska matematiska modellen med utgångspunkt i fiktiv perfekt konkurrens. Det funkar bra som fiktion men knappast i verkligheten.
Och din fråga om vilka alternativ jag skulle välja bygger på antagandet att ojämlikhet gör att den totala lönemassan minskar. Vad har du för bevis för det? Jag vet inte om jag köper det..Men grunden till ojämlikheter i rikedom i Sverige och världen är att arbetarna ger endel av sitt arbete till arbetsköparen, ett merarbete. I mainstreamekonomi (eller vulgärekonomi som Marx kallade
det på sin tid) existerar inte det. Neoklassiker och borgeliga ekonomer lever ofta i en konstlad teoretisk värld där man inte förstår att alla varor och tjänster finns det arbete förbrukat i.
Och du kallar mig kommunist. Det var kul att höra. Oftast brukar jag bli kallad syndikalist eller sosse men det ska jag till mig. Tackar och bockar!
P.S Alltid roligt att veta vem jag diskuterar med. Skulle gissa på Mikael? Vidare så rekomenderar jag att du läser min bloggpost om planekonomi.
Har Marx någonsinn talat för planekonomi istället för marknadsekonomi? Att Sovjet tillämpade planekonomi skulle jag säga beror på att man misstolkat Marx och trott sig kunna planera fram "naturliga" eller "optimala" priser.
Hur tycker du tex att fördelningen av choklad ska se ut? Ska den som är sugen på choklad få köpa choklad eller ska alla få en viss årlig chokladdos (som de sen inte får byta bort)?
Niklas: Jag vet inte vem du disskuterar med.. Dina synpunkter passar inte direkt in i disskutionen och heller inte emot någons synpunkter.
Men visst kan jag hålla med om att Marx inte tog ställning för något system (förutom Pariskommunen) utan analyserade kapitalismen och dess produktionssätt. Dock så pekar Marx i Kapitalet första boken, kapitel 12 s.310 på något sorts planerat ekonomiskt system:
"Samma borgeliga medvetande, som lovprisar arbetsdelningen i manufakturen, arbetarens livslånga bundenhet vid ett detaljarbete och delarbetarens ovillkorliga underordnande under kapitalet - emedan denna arbetsorganisation stegrar dess produktivkraft - brännmärker lika obetingat varje medveten samhällelig kontroll och reglering av den samhälleliga produktionsprocessen som ett ingrepp i den individuelle kapitalistens okränkbara egendomsrättigheter, som en begränsning av hans frihet och suveräna "genialitet". Det är mycket karaktäristiskt, att fabrikssystemets begeistrade apologeter inte vet något värre än att säga om varje förslag, som tar sikte på allmän, planmässig organisation av det samhälleliga arbetet, än att hela samhället därigenom skulle förvandlas till en fabrik"
Detta kan man tolka som samhälleligt ägande med planerande. Även "en fabrik" kan tyda på att han inte syftar på system med fabriker som konkurrerar med varandra (Titomodellen exempelvis).
Jag tror nog att man med dagens datorer kan skapa korrekta priser(kolla exempelvis Cockshott & Cotrell). Sen kan man enligt de ovan nämnda författarna ha direktdemokratiska beslut om planering av konsumtionsvarorna. De kan sedan allokeras så alla får lika mycket eller efter arbetsinsats mm. De som har erhållit en vara och inte vill ha den kan sälja vidare den på en marknad (då har de erhållit en jämlik chans att konsumera produkten).
Men själv vet jag inte vad jag står. Man anpassar ju sina ståndpunkter till motdebattören;)
Skicka en kommentar