Denna vecka jobbar jag lite extra som blombud. Jag är kontrakterad av en firma som hyr ut mig till en annan. Dubbelt merarbete;)
Hursomhelst kör jag ut blompaket till företag och privatpersoner. Något ganska intressant är att blompaketen ibland kommer från en blombutik i en stadsdel, transporteras till en annan stadsdel, där ett företag (där jag jobbar) samlar ihop alla blompaket från en en massa olika blombutiker. Efter det körs de ut till olika stadsdelar, ibland till samma stadsdel de ursprungligen kom ifrån - alltså en massa onödigt extraarbete.
En ekonomi som är organiserad på "fria" företag gör att det sköts ekonomiskt ineffektivt och implicerar negativa effekter på miljön (utifrån mina upplevelser). Hur ska man då komma tillrätta med dessa marknadsmisslyckanden?
Främst behövs det mer planering i ekonomin. Blommor som säljs i ett område ska också levereras från det området. Dela upp produktmarknadena geografiskt. Samtidigt kan butikerna ägas av kommunen eller stadsdelen. Driften kan skötas av privata enteprenörer som får betalt utifrån sitt arbete. På så sätt skulle miljökostnader minska och rent monetärt skulle effektiviteten öka. Reformen är bra för alla - arbetardemokratin, lokalsamhället, entreprenörerna och konsumenterna. Men OK, kapitalisterna kanske förlorar en aning..
(Jag har fått lite inspiration från Paul Cockshott och Allin Cottrell; Planhushållning och direktdemokrati. Dock har jag bara läst lite i början av boken. Kanske det kan vara ett alternativt synsätt gentemot Niklas Jakobsson, Sten Ljunggren, Lönnroht och övriga marknadsvänstern (även om de skiljer sig åt sinsemellan)? Hursomhelst tycker jag båda perspektiven är intressanta och värda fundera över, båda inriktnigarna har liknande delar men också stora skillnader.
En god socialistbloggare som tar upp tankegångarna i boken ovan är Tobias Lindeberg (rekommenderas förövrigt). Röda rummet har också intressanta debatter mellan vänsterfolk från olika grenar; http://www.rodarummet.org/index.php?option=com_content&task=blogcategory&id=23&Itemid=42)
6 kommentarer:
Victor
Jag håller med dig om att det du föreslår skulle vara en klar förbättring mot för det fungerar idag.
Jag ställer mig dock lite tveksam till uppdelning av produktmarknaden som du föreslår (om jag nu har förstått dig rätt).
Fördelarna för miljön och effektivitet är uppenbara med den modell du föreslår men betänk om det vore en pizzeria det handlade om och om invånarna i ett område är hänvisade att köpa pizza där. Det skulle fungera jättebra i sålänge de är nöjda med pizzerian men säg att pizzorna i den pizzerian är äckliga medans pizzorna i pizzerian i området bortanför är jättegoda. Jag tror det är viktigt att låta folk bestämma själva var de vill köpa sina saker sålänge det inte är uppenbart olämpligt av någon anledning (tex extrema distanser som får stora konsekvenser för miljön). Köper alla människor pizzor från pizzerian i området bortanför så måste pizzerian i närområdet förändra sig eller så får den stänga igen. Behövs det eller om det finns en efterfrågan så kanske en ny pizzeria öppnar i närområdet. Allt detta jag beskriver skulle fungera fint i ett samhälle där produktionsmedlen ägs av samhället men produktionen styrs genom en blandning av demokrati och efterfrågan.
Som sagt jag kanske inte har förstått det du skrev korrekt.
Vad gäller Paul Cockshotts och Allin Cottrells bok så tycker jag den är utomordentlig som ett exempel på hur ett socialistiskt samhälle skulle kunna se ut. Boken tjänar mycket bra som inspiration och får en att tänka i nya banor även om man inte håller med om varenda detalj eller tycker att allt som föreslås är det bästa möjliga.
Nu över till det du skrev på mina kommentarer. Självklart är det okej att du gör reklam för det du skriver om på din blogg i mina kommentarer sålänge det rör sådana frågor som jag brukar diskutera eller närbesläktade frågor.
Tobias:
Ja, du har endel poänger med din kritik. Mitt ide var främst att visa att en annan ekonomisk ordning skulle vara att föredra.
Man skulle kunna ha en marknad för pizzeriror, men dessutom sätta regleringar. Utkörning ska ske inom ett visst geografiskt område. Men man kan dela upp områdena så att det innehåller såpass många pizzerior så att man kan erhålla en god och prisvärd pizza. Det kommer alltid som i detta fallet finnas gränsdragningsproblem.
Ett alternativt sätt är att prissätta pizzorna efter hur mycket arbete det finns i pizzorna+de kostnaderna de ger upphov till i miljön. På så sätt kan den dåliga externa effekten (lufföroreningar mm) internaliseras.
Sen kanske det inte är det viktigaste att butikerna ägs av kommunen el stadsdelen, pizzerian (som ett arbetarstyrt ftg) skulle kunna äga den.
Det blir ju en schysst planeringsenhet när ni ska börja kolla på alla olika sorters företag och i vilka områden de ska få sälja. Kan nog ge jobb åt många ekonomer och samhällsvetare.
Jag måste själv säga (utifrån mitt marknadsoerspektiv:-) att det rimliga är att folk får köpa pizza därifrån de önskar och att de självklart får betala för transporten bäst de vill. Sen bör vi ha höga skatter på transporter (tex drivmedel), för att på så sätt internalisera externaliteter.
Du nämnde att pizzorna ska prissättas efter hur mycket arbete som har lagts in i dem. Spännande, efterfrågan ska alltså inte spela någon roll för priset? Det kan bli spännande svartmarknader här?
Och hur många pizzerior tycker du att det är rimligt att man får handla ifrån? Tre? Hur många blomsterbud? Om jag går i ett annat område, får jag handla där då? Vem kollar så att jag faktiskt handlar på mitt område? En ekonomisk agent (haha)?
Vi är ju ekonomer och vill ju bara maximera vår egen nytta, så jag ser inget problem med att göra så. Skapar arbetstillfällen på en dålig arbetsmarknad;)
Ska kommentera mer när jag har tid..
Du vill alltså ha en fri marknad med vissa miljömässiga regleringar (bensinskatt mm). Jag ser inget problem i att begränsa marknaden och låta demokratin ha ett inflytande över produktionen. Dessutom så bör folk få uttrycka sina preferenser genom att välja mellan olika alternativ (gör de verkligen det eller är deras val kulturellt betingat etc.?) till en viss gräns.
Svartmarknader kan man motverka genom t.ex offentlig kontroll eller hårda straff för fifflare.
Hur många aktörer? Ja, det kan man ju delvis bestämma demokratiskt över i kommuner eller stadsdelar. Folks efterfrågan av produkterna ska också ha betydelse så att det produceras bra saker. Det man behöver fråga sig är om en konsument verkligen handlar rationellt och maximerar sin egen nytta? Vet han vad som är bäst för honom? Kanske inte fullt ut..Alltså kan demokratiska gruppbeslut vara en väg.
Vill återigen belysa mitt syfte med bloggposten; visa på monetärt ekonomiska och miljömässiga ineffektiviteter hos det kapitalistiskt systemet. I detta fall ett konkret praktiskt exempel.
Det är nog svårt att hävda att konsumenter verkligen agerar rationellt. Det finns exempelvis tidsinkonsistens (jag vill ha en pizza nu men efteråt kommer jag på att jag inte vill bli fet), slumpmässigt beteende etc. Perferenserna kan dessutom se olika ut i en köpsituation jämfört med en valsituation. Sen kommer man alltid att fatta sina beslut utifrån det sammanhang man befinner sig i. Preferenser kommer alltid att påverkas av något/någon.
Men vill en människa köpa något och en säljare sälja det så är det alltid svårt att få dem att inte genomföra affären.
Jag tror att det finns många bra anledningar att interventera i marknader men jag tycker inte att man ska hoppas för mycket på planering.
I "Ekonomihandboken" av Ljunggren och Ehrenberg kan du läsa mer om merknader och socialism (kan inte påstå att jag håller med om allt som står där men det är spännande iaf).
Skicka en kommentar