En av de få vettiga ekonomer vi haft i detta landet är död.
Hade Meidner fått sin vilja igenom hade arbetarna år 2000 haft majoritetsägande i ett antal stora företag, bl a Electrolux, Holmen, SKF, Trelleborg och Ångpanneföreningen, enligt en nyligen utgiven rapport från Timbro (http://www.timbro.se/bokhandel/pdf/9175665913.pdf).
I senaste Dagens ETC visar Ehrenberg & Ljunggren (baserat på Meidners "Löntagarfonder") att i ett fiktivt enskilt företag hade idag 43,5 % av aktierna ägts av arbetarna, givet att löntagarfonderna infördes 1976. Fonden antas ha en avkastning på 10 %, fondavsättning på 20 % och skatten+utdelningen skulle motsvara 40 % av den totala vinsten. År 2012 skulle arbetarna ha majoritet i det fiktiva företaget.
Vart är personer som Meidner idag? Antaglingen tjänar de en massa pengar i näringslivet, sysslar med att administrera kapitalismen, eller i bästa fall är de radikala ekonomer (men bortkörda i någon marginell forskartjänst i någon mindre högskola).
Det är också med någon sorts nostalgi jag tänker på de radikala tankegångarna och perspektiven från en spunnen tid. Det som socialdemokrater och radikala fackföreningsekonomer överlag sa på 70-talet är det mycket få som kan eller vill stå upp för idag. När kommer nästa Rudolf Meidner? Finns det kvar radikala ekonomer som kan och vill tänka nytt eller är de ekonomiska ämnena ockuperade för all framtid?
1 kommentar:
Ja, på internet kan man sno vad som går. Jag är ju för skrotad upphovsrätt så det är bara att sno! Annat vore att hyckla!
Om målet var att skapa ett annat samhälle än kapitalismen var det nog ett bra tillfälle. Men om målet var att skapa ett Socialt kapitalistiskt samhälle så var det nog väldigt ostrategiskt. Vad var målet? Visste man egentligen vad man riskerade? Svårt och säga.
Kan förstå att VPK inte stödde fonderna. Det var väl få som trodde att det skulle kunnat leda så långt som det troligen skulle gjort. Kritiken från marxistiskt håll är att man fördunklar klasskampen, eftersom arbetarna blir delägare i företagen. Finns ju en anledning varför kapitalisterna erbjuder arbetarna, speciellt i USA, att äga mer och mer av det egna kapitalet. Man kan koppla samma resonemang till pensionssystemet, när löntagare har en del (om än relativ liten) av kapitalet, så implicerar det att de knappast vill krossa kapitalet. Samtidigt har de bara sin egen arbetskraft att sälja sig, och arbetarklassen (eller lönearbetarklassen) kan knappast leva på räntor..
Skicka en kommentar