Insändare i Transportarbetaren

Sahlinismen har en snedvriden syn på företagande och arbete

Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin använder substantivet småföretagare oftare än ord som löntagare, arbetare och arbetarklass. Hon talar om ägarna av mindre och medelstora företag som entreprenörer och innovatörer - en synnerligt liberal verklighetsbeskrivning.

Är det inte framförallt de anställda i (små)företaget ett arbetarparti som socialdemokraterna borde gynna? Har ägaren och marknadskrafterna samma intressen som oss löntagare? Många på golvet skulle nog vara tveksamma till ett sånt påstående tror jag. Personligen kan jag hålla med om att många egenföretagare t.ex. inom taxibranschen har skitvillkor, med skyhöga betalningar till beställningcentraler, sämre trygghet än löntagare och mycket administrativt arbete som t.ex. ekonomisk redovisning och byråkrati.

Många tvingas nuförtiden bli egenföretagare, det är ofta inte ett fritt val. Det kan handla om folk som öppnar snabbköp, pizzeria eller eget taxiföretag (eller varför inte entreprenörer som kör taxi svart på nätterna eller säljer alkohol illegalt). Detta är många gånger inte fria val utan ofta den sista vägen att ta sig ur fattigdom och misär. Detta avhjälper man inte genom att underlätta för småföretagare, det försvårar problematiken. Genom att se bra jobb som en mänsklig rättighet, högre ersättningar i A-kassan och bättre grundtrygghet åt alla etc. kan man minska misären och fattigdomen, och därmed förbättra för grupper som nuförtiden tvingas startar eget. På så sätt blir egenföretagande mer ett eget val än en sista utväg för att få in pengar till hushållskassan. Det är klassisk socialdemokratisk reformpolitik istället för Sahlins “nya” tänkande om att vissa saker som högeralliansen genomför inte bör återställas. Allt kan återställas. Välfärden kan dessutom byggas ut, genomsnittsarbetstiden kan förkortas, förmögenhetsskatt kan återinföras (det gör det dessutom lönsamt för de rika att arbeta).

Det är alltså politiska val som styr utformningen av (den ekonomiska) politiken, inte opolitiska reformer för att göra att samhällsekonomin fungerar mer effektivt (och därmed kommer alla tillgodo). Så kämpa i er vardag för era intressen. Det kan vara rätten till 40-minuters lunchrast och rätt till att hålla hastighetsbegränsningarna. Rösta bort borgarna i nästa val, men kräv då en politik som gynnar er och inte en status quo politik a la´ de Nya Socialdemokraterna.


Victor Ståhl,
Färdtjänstförare, utbildad nationalekonom och anti-sahlinist*


* Kommentar: I tidningen Transportarbetaren, som artikeln också är publicerad, skriver många under med “socialdemokrat” eller t o m medlem eller förtroendevald i Transports socialdemokratiska förening. Intressant är att det finns en socialdemokratisk förening inom det socialdemokratiska fackförbundet (Transport/LO ger ekonomiskt stöd till socialdemokraterna och stödjer dem ofta i politiska frågor, ibland ganska okritiskt). Därmed känns det ganska berättigat att visa att jag inte står bakom Sahlins politik men också att jag inte förkastar alla tankegångar inom socialdemokratin i form av reformistiska framåtskridande med målet att nå ett klasslöst samhälle (t.ex. industriell demokrati, löntagarfonder, utbyggd välfärd, särbeskattning av individer, individualiserad föräldraförsäkring etc.)