Det offentliga - bra för brukarna eller/och anställda inom det offentliga

Det offentliga - bra för brukarna eller/och anställda inom det offentliga?

Den offentliga sektorn betraktas numera, i alla fall taktiskt, både från högern och vänstern som en garant för individens välfärd. Vissa skillnader finns - högern vill att verksamheterna ska finansieras av staten, men att de ska kunna drivas i vinstsyfte. Vänstern å andra sidan vill att välfärden i alla fall till stor del ska ägas och drivas offentligt. Men en sak har vänstern och högern gemensamt - ändamålet med verksamheterna är att medborgaren ska erhålla bra kvalitet på välfärdstjänsterna till ett lågt pris. Problemet är att man vid en sådan problemformulering missar halva bilden av verkligheten - medborgaren är inte bara brukare utan också producent, dvs. löntagare.

Att man i politiska beslut och debatter missar att medborgaren också är producent är tydligt när det gäller offentliga entreprenader. Där behöver man inte ta lika stor hänsyn i vad som sker under entreprenaden, då man har sämre insyn i vad som sker. Det gör också att tempot i arbetslivet kan ökas, arbetsförhållandena försämras - vilket ofta slutar i att den enskilde löntagaren erhåller lika låg (eller lägre) lön som tidigare fast blir mer produktiv i och med arbetstempot ökar.

Entreprenader gör också att den enskilde löntagaren får mindre makt. Konkurrensen mellan anbudsgivare gör att arbetstempot i de flesta fall ökar och risken att förlora nästa entreprenadupphandling gör att löntagaren drar sig för att uttrycka sin åsikt om t.ex. sina arbetsförhållanden. Löntagaren måste dessutom i vissa fall tänka på att dra in tillräckligt med pengar till entreprenören (i vissa fall till egenföretaget) för att det inte ska gå omkull. Således kan man tänka sig att entreprenader, i alla fall i vissa fall, kan öka produktiviteten inom det offentliga (även om kvalitet etc. också måste vägas in för att mäta effektiviteten).

Då återstår ett par frågor: Byggde man upp välfärdstaten bara för att konsumenterna skulle få det bättre, eller fanns det också idéer om att det offentliga också skulle vara en bra arbetsgivare? Är entreprenader fördelaktiga om det ger mer stress och högre arbetstempo i arbetslivet - som i förlängningen rimligtvis leder till högre sjukskrivningstal?

Detta är bara en liten del av ytterst relevanta frågor som bör ställas i och med entreprenadsbeslut. Men sådana arbetslivsfrågor kanske inte ligger i regeringens och "det nya arbetarpartiets" intresse..?




Kommentar: Personligen arbetar jag inom privat verksamhet, men har förutom min privata arbetsgivare två uppdragsgivare. Den ena uppdragsgivaren är offentligt ägd och den andre privat (alltså har erhållit en entreprenad av det offentliga). Det har gjort att jag fått en hel del egenupplevda erfarenheter i ämnet.

Jag har även skrivit en magisteruppsats om entreprenader inom det offentliga och dess effekter för de anställda.


UPPDATERAT 1/6: Här kan man också läsa texten.