Det gamla arbetarpartiet och det nya

Har fått hem lite valmaterial och röstlappar i brevlådan. Socialdemokraterna är det traditionella arbetarpartiet och Moderaterna, i alla fall enligt de själva, det nya. Vilka är då de som ställer upp för de olika partierna? Ifrån vilka yrkeskategori kommer de? Jag har valt att kolla på Skåne län södras tio första riksdagskandidater från de båda partierna.

Att Moderata samlingspartiet har höginkomsttagare på valbar plats kanske inte är speciellt konstigt. Det är en docent, en byggnadsingenjör, en ekonom, en tullinsektör, ytterligare en (civil)ekonom, en utvecklingschef, en skogsägare och en kriminalinspektör. Denna rad av högstatus- och höginkomstyrken samt personer med mycket kapital är inte speciellt överraskande. Däremot är personalsekreterare och socialsekreterare exempel på tjänstemän som skulle kunna placeras in i arbetarklassen. Deras inkomster är inte speciellt höga och de har kanske inte speciellt mycket makt över andra och över sitt eget arbete.

Kandidater från arbetarklassen? Knappast. Kan ett arbetarparti representeras av personer från övre medelklass/överklass? Tveksamt..

Slutsats: Nä, högerparti i borgeosins intresse.

Socialdemokratiska arbetarpartiet måste väl vara ett arbetarparti? Det står det ju i namnet! Hur lätt som helst! Nja, kanske inte. Om vi återgår till metoden ovan: Vilka yrken har kanditerna? Fyra är riksdagsledarmöter, ett statsråd, en studieombudsman, ett oppositionsråd, en barnskötare, en studerande/lärare och en studerande. Alltså sex politiker eller liknande, två studerande och en arbetare. Alltså ungefär lika många från arbetarklassen som Moderaterna! Flertalet är, till skillnad från Moderaterna, politikerklass. Dock kan fritidspolitikerna vara svåra att dela in i fack, likaså studenter.

Slutsats: Lika litet arbetarparti som Moderaterna. Snarare politiker- och byråkratparti, men kanske inte lika mycket borgarklassparti som Moderaterna.


P.S Jag ser fram emot Moderaternas nästa kampanj:

Lika lite arbetarklass som Sossarna.

- Är du övre medelklass så gynnar vi dig.

- Är du arbetarklass så kan du lika väl rösta på oss - det blir bra för oss ändå.

Arbete eller Bidrag?

Borgaren: Arbete eller bidrag? Vad vill du ha?

Arbetaren: Nä, arbetsfria inkomster måste vara att föredra framför att arbeta och slita för sitt uppehälle (Det är ju jobbigt!). Synd bara att man inte har så så mycket arbetsfria inkomster så man kan leva på det.. Så jag antar att det blir till att sälja sig oavsett man vill det eller inte. Men på den politiska [röst]marknaden säljer jag nog mig inte. Soffan duger bra iår också. Det är så man protesterar mot kapitalismen.. Genom att sluta sälja sig.

Ny blogg: Foto, morot och pilsner

Jag har, som en god entreprenör jag är, startat en ny blogg. Den kommer vara lite mer informell och undvika utläggningar om profitkvotens fallande tendens. Däremot så kan det hända att bilder på den presenteras. Så här beskriver jag den nya bloggen:

"En sida med de tre element. Foto för just det - foton. Morot för någoting som gräsätare kan äta. Pilsner symboliserar vätskan - Alltifrån olivolja till persikoöl. Vätskan har också ett visst samband med sport (och då fotboll framförallt)."

Dock kommer jag fortsätta med det proletära och det politiska på denna blogg. Alltså här blir det konkret och räta vinklar. På den nya sidan blir det kråkvinklar, kråkor och flumigheter samt en och annan rövinsfläck.

















Nya bloggen. Flum für alle!

de Vylder om finansfolk

"Vi ser också hur finansmarknadens växande roll avspeglas i massmediernas nyhetsrapportering. Trots att jag själv är nationalekonom har jag på senare år fått allt svårare att intressera mig för ekonominyheterna, som allt oftare påminner om veckotidningarnas bantningstips. En skillnad är dock att bantningstipsen är mer tillförlitliga än de så kallade finansanalytikernas börskommentarer och placeringstips." (Tobinskatten, 2001 s. 114)

Globalisering 1

Arbetarklassen i sverige har historiskt kunnat kämpa till sig hyfsat höga löner och bra arbetsvillkor. Detta har inte genomförts utan att kapitalet fått en rejäl del av kakan. Kapitalet (och speciellt de mest lönsamma produktionsenheterna - oligopolföretagen) ville inte ta konsekvenserna av klasskamp under de gyllene årtiondena efter andra världskriget. De ville inte att kampen mellan intressena skulle ge upphov till "tidsförluster" för dem (som t.ex. strejker), utan gick med på högre löner, så länge som de fick hög avkastning. Men när konkurrensen mellan kapitalister ökar så blir företagen tvugna att hålla tillbaka prisökningarna på sina produkter. Detta innebar minskade profitnivåer. Då är den självklara frågan för kapitalet: Hur höja profiten i förhållande till investeringarna?

Svar: Globalisering! För att kunna sänka löneutbetalningarna började kapitalisterna hota om att flytta sina fabriker utomlands. Effekterna är tvåfaldiga. Kapitalisterna kan genom att flytta produktionen till ett låglöneland sänka sina arbetskraftskostnader. Men globaliseringen också som ett effektivt hot mot de anställda, arbetarna kan tänka sig att sänka sina löner för att deras jobb inte ska flytta utomlands. Men varför har vi då kvar vissa produktionsenheter? Varför flyr inte alla företag utomlands? Är de altruistiska? Vill göra något gott för sverige?

Svar: Ja, de kan nog vara altruistiska som personer och ja de kanske gillar sitt hemland (se här!). Svaret är snarare att de agerar utifrån sin position i kapitalackumulationssystemet och vill helt enkelt överleva som kapitalister (och inte tvingas lönearbeta). Eftersom de vill upprätta sin levnadsstandard och föröka sin rikedom flyttar de produktionen utomlands. Men, arbetsköparen träffar också på svårigheter vid utlandsflytt. Längre transporter, sämre infrastruktur och att kostnaderna för "korruption" avsevärt ökar är exempel som de möter. Samtidigt är kostar själva flytten och omstruktureringen en hel del. Förutsättningen är således att skillnaden i lön är mycket omfattande så att kapitalisternas vinster i och med lägre arbetskraftskostnader överstiger kostnaderna för omstrukturering, sämre infrastruktur, korruption och ökade transporter.

Hur påverkar globaliseringen de semiperiera ländernas? Mer om globalisering i nästa inlägg!

Bostäder eller Bostadsbrist?

Vi lever i ett samhälle där de med pengar och kontakter har det ganska bra. Detta gäller även bostadsmarknaden. Den funkar i och för sig ganska bra. För vissa! Företagen på byggmarknaden tjänar pengar och konsumenterna med kapital har möjlighet att köpa sig förbi bostadsköer genom att köpa bostadsrätter. Andra har det sämre. De måste förlita sig på att de som äger hyreshus är goda människor och hyr ut till dem som inte har fast jobb eller bra referenser. Detta är något som dels drabbar många unga och stora delar av arbetarklassen.

Inte ens kommunala bostadsbolag som vi äger tillsammans, är annorlunda. Även de är ute efter att tjäna pengar och ”screena” marknaden efter lönsamma hyresgäster. Sen när är inte ett bra boende åt alla en mänsklig rättighet?

Det borde byggas mer bostäder, och en rimlig bostadsstandard borde vara tillgänglig åt alla. Bygg efter människors behov av bra bostäder istället för lyxlägenheter som uppfyller marknadens behov av höga vinster. Tillväxt i sig är inte eftersträvansvärd för vanligt folk, men en nödvändighet för kapitalet. En hållbar tillväxt som utgår ifrån uppfyllandet av kvalitativa mål (som bra bostäder åt alla) kan däremot något att bygga samhällsekonomin på. De kommunala bostadsbolagen borde fokusera mer på vad som är bra för samhället som helhet, inte enbart på kostnadsminimering och monetära vinster. Införandet av en kommunala bostadsförmedlingar på områden med bostadsbrist skulle också underlätta för vanligt folk och innebära att alla får lika möjligheter att erhålla bostäder (liberala principer med andra ord!). Vilken bostadspolitik tjänar folkflertalet på? Vänsterpolitik eller Högerallianspolitik?

Denna vackra bild föreställer mina föräldrars sommarstuga (appropå bostäder). Den byggde far min med sina egna händer. Materialet är själplockat och självsågat. Spiken är utformad i grannens hobbysmedja. En proletär boning utan alienerad och exploaterad arbetskraft! Detta är det kommunistiska (eller snarare syndikalistiska) idealet!

Foto: Farsan Ståhl